Ibland inser man hur patetiskt ens liv är...

Usch, sitter här framför datorn och börjar känna mig rejält deprimerad.. Känner mig så otroligt ensam. Antingen så är kompisarna ute eller så är dom med pojkvänner.. Och vad gör jag? Jo jag är hemma en fredagskväll och kollar på tv.. Men jag vet inte om jag hade följt med ut om jag inte jobbat imorrn.. Känner att jag har dåligt med pengar.. Och lisa är med arne ;P är rätt så avundsjuk, inte på sällskapet kanske utan snarare att umgås med nån man tycker om..

Men aja, livet suger väl för alla ibland, eller?

Emelie ringde för en stund sedan och jag lät nog ganska sur, inte meningen.. Men jag har så mycket funderingar och det känns som jag kommer bli besviken på precis allting som kommer hända inom den närmsta månaden.. Hatar den känslan, men det känns som allt man vill kommer gå åt helvete så det känns bara så hopplöst att försöka..

Måste ändra på mig själv nu för just nu känns hela mitt liv patetiskt.. Så nu kommer mina tankar gå till att komma på hur jag ska ändra det.. ahh fy faan vad jag hatar det här. Hatar hösten när alla jävla svackor kommer... Varför kan inte livet vara bekymmerlöst... Nu ska jag sluta skriva innan det blir riktigt patetiskt att läsa skiten, men insåg precis att det redan är det... BLÄÄÄ!

Jag saknar mina syskon något fruktansvärt just nu...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0