lisurt

Var för ska jag vara så jävla självisk, men jag kom faan inte på det förrän efter... Jag var bara så lycklig... Tänkte bara på vad jag själv ville... Vfr kan jag inte bara tänka efter ibland.. Jag vet ju hur jag själv skulle känna... Men jag behövde verkligen ngt att se fram emot.. och när man får det erbjudandet är det så svårt att tacka nej :( Jag satt och var hur deprimerad som helst och så kommer den frågan och gör mig hur lycklig som helslt, fast  det omvandlades snabbbt till vemod.. Men det var ju faan 3-4 år sedan sist... Men vad ska jag göra?? Känner mig så kluven...Ahh va jag hatar det här... Allting ska vara så fucking komplicerat... Jag blir tokig... Särskillt när man får massa frågor, vfr jag ska med, om jag har råd och allt sånt, vad säger man? Faan kan man ha sämre samvete än vad jag har nuu.. Men jag fattar för jag själv skulle känna samma sak.. men va faan.. Jag kommer inte bli klok på det här...

Jag ställer en fråga och du vet vem du är.. Vad begär du av mig?