Det är som att man lever i en glaskula!
Alla har sin egen lilla glaskula som man lever inuti, vissa har starkare och tjockare glas än andra och andra har tunt och skört glas och dom måste verkligen vara försiktiga. Man måste verkligen vara stark i sig själv för att hålla glaskulan uppe, så att den inte landar på marken så att den splittras i tusen bitar. Men alla är inte starka, man måste vara det både fysiskt och psykiskt, men det viktigaste är att vara det psykiskt och det är svårast, för det måste man jobba med själv, ingen annan kan göra det åt dig, bara hjälpa dig! Men alla har sina ned- och uppgångar och ibland rasar allt bara och du tappar taget helt och hållet och faller utan att du kan göra något åt det.. Allting bara går itu och spricker, men du är aldrig ensam om det även om du kanske tror det. Du måste vara stark och laga din glaskula så att du kan resa dig igen. Och komma upp igen! Du måste våga lita på andra, så dom kan hjälpa dig att laga din glaskula, våga släppa in någon inpå livet, våga berätta att du är trasig. Det är inte lätt, men man måste våga!
Ibland blir du sviken men även räddad. Man måste våga för att vinna även om det kan ge sår ibland, men tiden läker alla sår, det är bara ärren du får fortsätta leva med, men det går. Sen är det bara du själv som kan göra dig stark igen och lyfta och börja leva! Det är inte alltid man ser det utanpå och inte alltid att man får det sanna svaret när man frågar men man måste se människor innan det är för sent. Det är många som lever i ett mörker utan ljus inte konstigt att allt bara rasar då!
